1. |
Dubbelexponering
04:41
|
|||
I filmen om mitt liv är jag en statist
ett huvud utan röst
passerar tyst förbi mig själv
i evig höst
utanför restaurangen där du gjorde din sorti
skymtar man mig stå och se mig sitta kvar där inne,
genom rutan, ser det ut som vi är två
så jag går aldrig mer på bio.
Men i mitt hjärta pågår en inre film, för evigt
där dansar vi, två stjärnor i ett dubbelsolsystem
en stilla vals mellan alpha & omega
din arm kvar kring min hals i dubbla tretaktssteg på vägen
mot allt och ingenting, en dubbelexponering
mitt ansikte skjuts sakta in i ditt
I filmen om ditt liv är jag inte med jag är en bortklippt scen
den finns på dvd:n du gav
ditt avskedsbrev
På flortunna servietter som du lämnat i entrén
står dina sista ord och jag står svarslös kvar där inne,
medan bilden följer med dig där du går
och så är jag inte mera med
|
||||
2. |
Avsked
03:36
|
|||
Jag anar att det är någonting som hänt
Jag hör ekot av en ton, en sträng som brister och går av
& långt i fjärran skymtar mörka moln
en skugga över skogen där vår barndom ännu dröjer kvar
Jag hör musiken i lurarna, regent i en värld som är min
I en sjukhussal bakom murarna bäddas en säng som var din
En första dans, en sista kyss
Säg: Hur lång är tiden från och med ett nu till ett nyss?
En första dans, en sista kyss
Säg: Hur kort är tiden från och med ett nu till ett alldeles nyss?
Jag anar att det är någonting som hänt
Jag hör ett rop på hjälp, en röst som brister och går av
en folksamling står tyst och tittar på
en skugga över parken där vår barndom nyss har tagit slut
Under de väldiga almarna ligger du stel och raklång
med kanyler av sorg i armarna, mumlandes tyst på din avskedssång
En första dans, en sista kyss
Säg: Hur lång är tiden från och med ett nu till ett nyss?
En första dans, en sista kyss
Säg: Hur kort är tiden från och med ett nu till ett alldeles nyss?
Bakom solglas faller nu en tår
en fuktfläck på min kind som blir till ånga, ingenting
& bland träden växer ett svart sår
i skuggan av en lind blir din aska strödd för vind
|
||||
3. |
Slutscen
04:20
|
|||
Ta på din Kleinblå klänning
och möt mig med ditt leende
i det varma regnet
utanför biografen
eller någon annanstans
där livet börjar om
Jag står där i tunn kostym
och med en ständigt sökande blick
nästan som på film, fast i en annan film
låt filmen börja om
Låt ljuset tändas när filmen slutar
låt folket väsnas när salongen töms
men låt oss förbli kvar
i färger som bara syns på bio
Biografen har dom stängt och huset har stått tomt i flera år
Här visas inte längre film, den vita duken töms av ett svart hål
Men i hjärtats tysta vrå, en projektor rullar på
Visar bilder av oss två just där och då
Låt ljuset tändas när filmen slutar
låt folket väsnas när salongen töms
men låt oss förbli kvar
i färger som bara syns på bio
|
||||
4. |
Någonstans
03:39
|
|||
Säg mig: Kan du höra ett sommarregn som rasslar över taken?
Det enda jag hör nu är bombregn över stadens hus.
& Mina vänner dom har anmält mig som spårlöst försvunnen.
& Mina fiender dom har upprättat sina hemliga arkiv.
Var jag bara ett ärende, som förvarades i fel pärm?
Var jag bara en siffra, som en främling utan ett namn?
Jag är på väg nu, med ett nytt pass, till ett helt nytt liv i solen.
Jag är på väg nu, jag skall resa, resa långt till fjärran land.
Någonstans inom oss, där är vi en.
Någonstans inom oss existerar vi alla tillsammans som en Någon...
& Där Någonstans där står någon i mörkret och väntar på oss
& där Någonstans där står någon och väntar i ett helt liv
Jag är på väg nu, på väg hemåt, jag träder in i en stor tystnad.
Du är på väg nu, på väg hemåt, du träder in i en stor tystnad.
& Vi kommer till mötet som vi stämde med oss själva
& Vi kommer till mötet trots att vi hade fel adress
Vi är på väg nu, till platsen där allting en gång började.
Vi är på väg nu, till platsen för att alls kunna gå vidare.
|
||||
5. |
Gåva
04:33
|
|||
Du råkade se mig
när jag var som allra mest
skyddslös,
i skydd av min skyddslöshet
där du fann mig
och skyddade mig med din blick,
din ömsinta, skyddslösa blick
Eller så lät jag dig se mig
och visade var jag befann mig
i skydd av din skyddslöshet
som om jag visste
att du var det vi kallar
kärlek
att din blick var kärlek
det var
som om jag aldrig såg skymten av
din blick:
jag kunde höra den,
hörsamma den
det jag kan ge dig
gav du mig i gåva
det är din blick
som om jag blev
din ömsinta,
skyddslösa
blick
|
||||
6. |
Tacksamhet
05:11
|
|||
Jag såg dig färdas med din cykel över taken
Du samlade in alla drömmar
Jag kan inte sova men det gör mig inget längre
Jag har slutat kämpa efter sömn
Jag försöker minnas något jag aldrig skulle glömma
Men allting är täckt av ett snöfall
Ute blåser vintervind som ödelägger världen
Under mitt täcke är det kallt
Jag ligger vaken genom natten
Jag är ett ensamt tidsfördriv
Jag ligger vaken genom natten
Och du ligger här bredvid
Du vaknar upp ibland, och frågar om jag gråter
Jag svarar: Det är bara snuva
Om jag inte hade dig så hade jag gått under
I mitt liv så var du allt
Jag ligger vaken genom natten
Jag är ett ensamt tidsfördriv
Jag ligger vaken genom natten
Och du ligger här bredvid
Jag ligger vaken genom natten
Jag är ett ensamt tidsfördriv
Jag ligger vaken genom natten
Och du ligger här bredvid
Jag ligger vaken genom natten
Och du ligger här bredvid
|
||||
7. |
||||
Jag sålde ut mitt bröllop till en bookmaker igår
det jag förlorade i värdighet väger lätt mot allt jag får
och jag kunde inte bry mig mindre om vad det var dom sa
jag var ett litet ängsligt barn, i min lilla värld fanns bara
Jag visade upp mitt hjärta på den bästa sändningstid
och tidningar och radion dom spred lögner om mitt liv
men lögn på lögn blir till historia av den högsta sanningshalt
och jag som alltid varit tyst fick mitt livs chans att berätta
Allt jag nånsin sagt och gjort - det ångrar jag ikväll
och när jag säger att jag ångrar allt, det ångrar jag igen
jag behövde inga droger för att stilla min oro, jag måste ta ett sista språng jag tror att jag måste börja
Tro på vad du känner, tro på vad du ser
du måste lita på ditt hjärta vad som än händer, vad som sker
men mitt hjärta var så tomt och tyst, det ekar i mitt bröst
jag ligger vaken genom natten, jag ber till Gud om tröst
Vem ska trösta oss nu? Är det rakblad, heroin?
alla livslögner vi skapat för att klara våra liv:
den enda sanna trösten är ett stilla sommarregn
som låter som musik när det faller över asfalten
|
Streaming and Download help
Alexander Öhman recommends:
If you like Alexander Öhman, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp