1. |
||||
|
Jag kände ingen sorg när jag lämnade mitt land
Där dom skjuter ihjäl tiggarna på torget
Och det lilla som är mitt rymdes i en kasse utav plast
Från en butik som säljer hjärtslag åt en döende klass
Jag står och väntar i ett gathörn, jag ska kanske bara ta en buss
Kanske resa ändå bort till Kina eller bara stå och vänta …
I en evighet, jag försöker att förstå varför det blev som det blev
Jag ser att det lyser så vackert där i fönstrena till Lyckliga familjen
Och hjärtat som jag har
Är en tyst och stilla bar
Vid en nerlagd busstation i en sönderbombad stad
Och över skylten har nån sprayat ”Time is out”
Mötte jag Din blick, Du såg rakt genom mig som ett barn
Och jag bär den tyst i minnet som ett ljus
Men i min dröm, jag tror Du tog min hand
Du frågade, ”hur är det fatt med Dig, vad är Ditt namn?”
Och Du tog mig under armen, och ledde mig till Ditt hus
Jag fick Din döde mans kostym och en kopp kaffe
För hjärtat som jag har
Är en tyst och stilla bar
Ur djupen stiger nu en stilla sång
En ton av ljus som föll nånstans nångång
|
||||
2. |
||||
|
I en buss
Vi färdas över en gräns
Mot en stad i västra Ryssland
Och vi drömmer samma dröm
Om en värld bortom orden
Att vakna upp i en språklös sömn
Och äntligen passera orden
Följaktligen
Du nynnar på en sång
Du valt för Din egen begravning
Det är ös och hålligång
Orkestern från New Orleans, Louisiana
Där musiken ännu regerar
Jag är likadan
Och vi hör en stark signal
Som en ton ovanför alla orden
Och vi gör varsitt snabbt val
Det är kanske matchmake på jorden
Men tanken slår vi bort
Lika snabbt som vi fick den
Och Du säger Du är grym
Jag kanske bara förespeglar
Men låt mig överraska Dig
Jag kan blidka och beveka
För hjärtat Ditt
Det är stort och allvarligt
Du och jag, vi skulle bli ett perfekt par
Ett ensamt barn söker lekkamrat
Du och jag, vi var två ensamma barn
Men livet lär, det finns inga perfekta par
Just nu betyder just nu
Men för mig är det komplicerat
För just nu stavas just då
Och uttalas för evigt
Och det som görs likaså
Och för Din del likaledes
Just nu och just Du
Och jag, vi skulle bli ett perfekt par
Ett ensamt barn söker lekkamrat
Du och jag vi skulle bli ett perfekt par
Men livet lär, det finns inga perfekta par
|
||||
3. |
Ljusets Nederbörd
04:02
|
|||
|
Jag har färdats vid din sida genom regnet, genom natt och dag
Radion spelar om och om en sång om äkta kärlek men ”What is love?
Baby don’t hurt me no more”
Tidens regn skall falla som en iskall nederbörd
Ändå har jag hopp, förtröstan till nån oförstörd
Du, du, du, du, du, du
Är inte som jag…
Någon hade sagt att kärlek är som hal bilväg vintertid
Men nu vet vi bättre jag tror det är dags att byta perspektiv
För sånt här vet vi ju
Tidens regn skall falla som en iskall nederbörd
Ändå har jag hopp, förtröstan till nån oförstörd
Jag sitter och väntar på en signal
Försöker hitta frekvensen från Din kanal
Och radion byter låt till The Cures ”Play for today”
Jag sitter och väntar på en signal
Försöker hitta frekvensen från Din kanal
Den högsta tonen hos Dig är högsta tonen hos mig
|
||||
4. |
Plåster
04:27
|
|||
|
Det är nåt i Dina ögon
Men inte sånt man tror
I minnet och i tystnaden
Du döljer Dina ord
Och mitt stumma hjärta
Slår ett slag jag tror Du hör
Tänk på vad Du säger nu
Vi pratar bara för att överrösta våra hjärtan
Men om Du vill säga det så säg det högt
Jag tror ju att Du vet vad Du vill
Och om Du vill säga det så säg det högt
Jag tror ju att Du vet
Att jag aldrig kan ta ställning
Att jag aldrig lägger mig i
Men när det gäller kärlek
Tar jag alltid Ditt parti
Och mitt stumma hjärta
Slår ett slag jag tror Du hör
Tänk på vad Du säger nu
Vi pratar bara för att överrösta våra hjärtan
Men om Du vill säga det så säg det högt
Jag tror ju att Du vet vad Du vill
Och om Du vill säga det så säg det högt
Jag tror ju att Du vet vad jag alltid velat säga Dig
Och vi lever våra liv i ständig rädsla för varann
Trots att vi uppmanats att älska våran nästa, och nästa, som oss själva
Men om du ser livet som ett spel så varsågod gå vidare till Gå
Och inkassera internaliserad skuld, på skuld, på skuld till priset av ett liv
Som blev en postmodern version av Arthur Millers gamla dröm
En handelsresande begravd som går igen, igen, igen, som ett spöke utan hem
Och när nån frågar Dig:
”Vad finns i väskan som Du bär på?”
Svara: ”Den är tom”.
|
||||
5. |
||||
|
Jag gick ner till baren, men baren den var tom
Mina tankar kretsar kring ett endaste stort ”OM”
Men Tiden bara går, och det skaver i min själ
Det blir mer begravningar än bröllop för min del
För tid är bara ensamheten på repeat
En katatonisk klagan, ett stilla skrik
Då livet var en lögn, och lögnen den var jag
Jag fryste ner min kärlek och odlade mitt hat
Och hjärtat mitt är kallt som drinkarna i baren
Jag läser i en tidning om nån som fallit från ett hus
Från balkongen på en fest nånstans i nyårsnattens rus
Han klara sig mirakulöst, utan brutna ben och sår
Eftersom han hade fullt av konfetti i hans hår
Och jag minns plötsligt Ditt skratt som en låga genom is
Jag minns lätet av Din sköra porslinsservis
Då livet var en dröm, och drömmen det var Du
Jag sitter hjälplöst kvar här i sommaren -67
Och hjärtat mitt det smälter som isbitar i glaset
Jag sitter här i ljuset, och det lyser utav guld
Jag vet att det är dumt, men jag känner fortfarande stark skuld
Jag ringer hem till Dig, till det enda nummer som jag minns
Jag glömde för en stund, att Du inte längre finns
Dom säger ju att tiden ska läka alla sår
Jag säger er det är ett jävla hån, för
Tiden är en sömn, de som sover det är vi
Vi ska alla somna in, ta avsked av vårt korta liv
Och hjärtat mitt det sover i drömmen tätt intill Dig
Men om Tiden är en sömn, de som sover det är vi
Vi kanske vaknar upp, på annan plats, i annan tid
Och hjärtat mitt ska vakna, ja, jag lovar jag skall vakna
Detta löfte ger jag Dig.
|
||||
6. |
Snö
05:17
|
|||
|
Jag ser tysta barnvagnar av snö
Dom färdas mot en gräns
Dom kommer från en stad
Som en gång fanns i ett land
Eller skuggan av ett land
Jag kallar Dig vid Ditt namn
Jag ropar ut Ditt namn
Nog minns Du väl eller har Du glömt?
Säg, har Du glömt Ditt namn?
Du står i skuggan av Ditt namn
Men vägen är Din hand
Som öppnas, sluts som ett land
Tar emot, slår ifrån
Smeker Dig tills Du kvävs i snö
Jag drömde Dig inatt
Du drömde mig inatt
Det står skrivet i en bok
Som aldrig öppnats av en hand
Eller skuggan av en hand
Men vägen är Din hand
Som öppnas, sluts som ett land
Tar emot, slår ifrån
Smeker Dig tills Du kvävs i snö
|
||||
7. |
Saknaden
07:47
|
|||
|
Saknaden, får jag säga den?
Saknaden, jag ska säga hela Saknaden
Och ingenting annat än den;
Som ett silvermynt, en salt oblat
Ett namn som tungan aldrig svalt
Som aldrig smälter i min mun
Saknaden, får jag säga den?
Saknaden, jag ska säga hela Saknaden
Och ingenting annat än den;
Som ett silvermynt, en salt oblat
Ett namn som tungan aldrig svalt
Som aldrig smälter i min mun
Efter vår oändliga drunkningsdöd
Kravlade vi sakta upp på vår ö
Och blickar ut mot Saknaden
Vi står här stilla på vår strand
Och håller hårt, hårt om varann
I fåfäng kamp mot Saknaden
Och vi lider ingen nöd
Vårt avsked blir till ett evighetslångt adjö
Ett minne blott av Saknaden
Och om Du vill så ta min hand
Då allting täcks av is och sten och sand
Vi blir fossil av Saknaden
|
||||
8. |
Orfeus på Brandgatan
03:44
|
|||
|
Jag kröntes till kung, en solitär envåldshärskare
regent över riket mellan gravgård & tågstation
& där i ett hus på den andra sidan om rälsen
där bodde du i brandgatan ekar din sång
Jag minns att vi en gång i Tiden delade ett liv
& vår barndom den lyser som ett rött & drömlikt sken
över ödsliga skolgårdar, sommarens sista kväll
vad finns kvar av oss nu?
Till dig dig dig som jag saknar likt en Orfeus sjunger jag
Tills tills tills att du vaknar, tills att du stiger upp ur din grav
Bilderna bleknar, de faller stilla som snön i mitt rum
men så länge nån minns oss är allt bra, det betyder bara att:
vi kan aldrig dö…
Jag lovade mig själv att jag alltid kommer att återvända hit
känna rök av en eld som brann en allra sista gång
för jag är inte den som skyr den brända tomten, nej - jag dras till den som en mal dras till ljus
& någonstans djupt inom mig, längst in i hjärtat mitt
så slår alla hjärtslag till dom som levde här en gång
Telefonkatalogen är full av nummer till människor som inte längre finns
är det allt blev kvar?
Till dig dig dig som jag saknar, en likt Orfeus sjunger jag
Tills tills tills att du vaknar, tills att du stiger upp ur din grav
Bilderna bleknar, de faller stilla som snön i mitt rum
men så länge nån minns oss är allt bra, det betyder bara att:
vi kan aldrig dö…
|
||||
Alexander Öhman recommends:
If you like Alexander Öhman, you may also like:
Io tu il loro
by Klaus Johann Grobe
Pivoting from German to English, disco to soft rock, the groovy Swiss duo branch out on their first album in six years.
go to album
Orchid Underneath
by Jane Paknia
featured on Bandcamp Radio Mar 26, 2024
go to album
Come With Me If You Want To Live
by Devon Welsh
Former Majical Cloudz singer channels abstract personal fantasies into an indie-pop extravaganza with action-flick thrills.
go to album
featured on Bandcamp Radio Mar 5, 2024
go to album
New York duo showcase an enigmatic blend of math rock guitars, pop-punk sing-a-longs, emo confessionals, and even rave-ready synths.
go to album
